tisdag 16 februari 2010

Arbete och ytterligare arbete.

Jag har håller på för fullt med att arbeta och betala in skatt till statskassan. Visst känns det kul när man vet att några bank chefer plockar ut miljonbelopp i form av bonusar samtidigt som det plockar på sig statliga stimulanspacket.

Det är otroligt förvånad av att svenska regeringen låter detta ske...

Min lilla arbetsplats på 60 personer gick med 4 miljoner i plus bara i december. Vi fick inte ett piss i bonus. Det är dock för mycket att begära eftersom jag jobbar på ett statligtverk. Vi ska bara bidra till statskassan som i sin tur bidrar till ett företag som i sin tur tar ut bonusar.

Det är "verkligen" en fröjd att bo i Sverige. Det "varma" klimatet och det "låga" skattetrycket får mig att verkligen vilja stanna.

Nästa gång som jag åker ner till Thailand vet jag inte hur länge jag blir borta. Det kan bli 2 månader det kan bli resten av livet.

En sak är säker! Sverige har den mest tafatta regeringen i hela världen... Hela 90 talet var en soppa där ingen vågade ta beslut och Sverige drog på sig ett skuld berg som vi fortfarande tampas med.

Jag gillar verkligen att jobba och betala skatt när jag vet att vinsten jag gör på min arbetsplats går direkt till någon skithåla i Sverige som inte kan bedriva flygverksamhet samtidigt som skatten jag betalar går till en bankchefs bonus.

That's life...

fredag 5 februari 2010

Thailand ångest.




Jag är nog inte ensam om att bli drabbad av Thailand ångest.

Jag kan försöka förklara det lite grann.

För ungefär tre dygn sedan så var jag i Bangkok och åkte runt på moped med min flickvän. Vi käkade och gick på Massage tillsammans och jag svettades trotts att jag bara hade linne.

För två dygn så fick jag gräva fram min bil under en halvmeter snö.

För ett dygn sedan så jobbade jag 12 timmar med att försöka få iväg flygplan mitt i snö ovädret som hade kommit in ifrån syd.

Jag har inte hunnit fatta att jag är tvungen att driva runt i snöslasket i ett par månader till. Tystnaden är det största skillnaden. Det går liksom inte riktigt att slappna av i den här tystnaden.

På mitt jobb har det börjat 10 st nya timisar som jag försöker lära mig namnen på och jag kunde inte hitta till personalparkeringen för att den var ombyggd.

Jag har bara varit borta i 2 månader. Jag har varit bortrest längre tid förut. Men på något sätt så är det här den värsta Thailands ångesten som jag har blivit drabbad av.

Det kanske var fel att börja jobba direkt dagen efter jag kom hem ifrån semestern.

Nu har allvaret börjat kan man säga.

Det enda positiva jag har att säga är att min flickvän har fått sin första kund som skall komma för att få en nagelförlängning i acrylic.

Hon håller fortfarande på att öva sig. Därav tar hon ut ett pris på: 250 SEK för Acrylic nagelförlägning och 350 för gelé nagelförlägning.

Det är mer en halvapriset mot vad ett proffs tar. Det får bli ett steg i rätt riktning och det är även kul att hon får träffa folk nu när snön har isolerat oss allihopa i våra borgar.

Speciellt thai-tjejer tror jag lider i sin ensamhet och vi kommer därför koncentrera oss på thai-tjejer som vill träffas och umgås samtidigt som naglarna blir gjorda.

Om ni eller någon ni känner är sugna på att göra naglarna så kan ni maila till aommy_14@hotmail.com